Värre förr

I dag var det dags att prova gatulivet igen och då hände det som man helst slipper: Allt på minneskortet fick slängas, bilderna höll inte mitt mått. Det där händer ju med ojämna mellanrum och numera kan man ta det med ro. Värre har man varit med om.

Min första näsbränna av det slaget hände redan när jag i ungdomligt oförstånd ville bli pressfotograf. Det var sommarjobb på liten lokaltidning och en kväll hade jag och en skrivare i uppdrag att gå i kyrkan. Där skulle vankas kyrkospel och det visste jag ingenting om. Men jag hade hört talas om research, så jag kollade med en expert och fick veta att kyrkospel är en sorts teater, ofta med ungdomar, ofta i speciella dräkter. Det där sista högg jag på. ”Speciella dräkter”, klart bildmässigt.

I god tid intog vi våra platser, foto krävde första bänk, medan skrivaren satte sig i en bakre rad. Prästen inledde, talade och sade, det flödade sång och musik, det rullade på, medan jag väntade på den utklädda ungdomsgruppen. Mellan musikinslagen var det en del ungdomar framme och talade, både med varandra och till publiken, men jag väntade tålmodigt på dräkterna för att få en slagkraftig bild.

Väntan blev seg och jag var oroväckande sömnig, när något äntligen hände: prästen tog till orda på nytt och därefter – till hög musik – reste sig plötsligt allt folket och tågade ut. Finito, typ. Och inga bilder; fiasko första veckan av en lovande karriär!

Väldigt knäsvagt följde jag folkströmmen och hittade skribentkollegan på sista bänk, tungt lutande sitt huvud mot en pelare. Jag knuffade på honom, och väste:

”D-det blev inga bilder!”

Han ryckte till, öppnade ögonen, kvävde en gäspning och muttrade:

”Jasså, näe… det blir ingen text heller”.

På redaktionen satt redaktören med en nästan färdig morgondagens tidning och väntade otåligt på bild och text om kyrkospelet. Exakt vilka ord han använde när vi erkände minns jag inte, men röststyrkan hade sannolikt platsat på Richter-skalan.

Här är emellertid en bild från förra veckan på stan:

Om Åke

Statligt subventionerad dagdrivare, fotograferar natur och gatuliv, skriver i perioder. Bor i Angered (nordöstra Göteborg), nära Lärjeån.
Favoritmusik: Gott och blandat, gärna jazz.
Favoritsport: Att hoppa över sportsidorna.
Favoritlag: Tryckfrihetsförordningen,

Det här inlägget postades i Gatufoto, Tid. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *