Kort om kort

Man fotar åtskilligt som man inte är helt säker på att man borde. Åtminstone i mitt fall och det har sina skäl. En gång, som ung och osäker nybörjare, följde jag med kameran renoveringen av ett gammalt hus. Jag hade varit där ett par gånger, när jag hörde en nedlåtande replik bakom ryggen: ”Va ska de va bra för å ta kort på sånt?”

Repliken fälldes av en äldre man, och just det fick mig att tvivla ännu mer på mitt omdöme; min uppväxt hade inpräntat att äldre människor alltid vet vad som är vettigt —   och därmed ”insåg” jag att det jag gjorde inte var något att ha. Jag gav upp projektet.

Sluta fotografera kunde jag bevisligen inte, men den där repliken kan fortfarande anfalla när som helst, när jag står framför ett motiv. Med åldern följer dock den fördelen att man alldeles själv kan besvara frågan:

Känns det bra, så är det bra.

Publicerat i Bilder, Tid | Lämna en kommentar

Osäkert kort

Ibland vet man inte riktigt varför man trycker på knappen. I det här fallet kan jag kanske ha tänkt nåt om att ”sommaren går vidare men hösten närmar sig”. Kanske.

Göteborg 30 augusti 2017.

Publicerat i Gatufoto, Tid | Lämna en kommentar

Ny runda

Efter den omtumlande Planket-utställningen blir man lätt ”avslagen”; orkar jag ta tag i fotandet igen? Finns det mera att hitta i gatulivet??? Hur som helst med det – att inte våga försöka, vore definitivt nederlag. Så här blev det i går.

Publicerat i Gatufoto | Lämna en kommentar

Planket igår. Igen.

Att beskriva fotofesten Göteborgsplanket som ”Sveriges bredaste fotoutställning” är ingen överdrift. Men en heltäckande beskrivning går inte att göra med ord – man måste vara där och känna trycket, uppleva den knökade trängseln med nyfiken och bildpratande masspublik, känna vädret (soligt, men med ett par korta avbrott för traditionella regnskurar)…

Alltså, helt kort: har man varit med om Planket i Allén, blir det lätt en vana.

Publicerat i Bilder, Gatufoto | Lämna en kommentar

Sol över Öland

Det är ett ständigt velande – naturfoto eller bilder på folklivet? Vi hade några soliga dagar på Öland nyss och då blev det förstås tonvikt på natur. Eftersom vi bodde vid havets kant, var solnedgångarna spektakulära och då aktualiserades frågan om solnedgången gör sig bäst med eller utan människor. Jag kan inte bestämma mig.

Publicerat i Ljus | Lämna en kommentar

Nuhetsjakt

Att låta dagarna bli som dom vill, är en rättighet för oss som har gått en bit på ålderstigen. Men ibland överraskar oss samvetet, med krav på disciplin och att sätta fart; det kan vara korsord, städa, läsa, diska nu och gå till apoteket. På samma dag.

Man måste sätta gränser; när avätna tallrikar, kletiga glas och bestick hänger i klasar över kanten på köksbänken, kan man sansa sig med läsning av något lämpligt. Som detta: ”Det var mycket som skulle hinnas med. Människor skyndade sig att hinna med att bli färdiga med livet.” (Hans Scherfig)

Såna formuleringar får en att inse att stress är dumt och man ger sej kanske ut i naturen i stället, för den viktiga motionens skull. Men inte med hets, inget jogga; brått lönar sig inte, som vi säjer här i stan. Här kan jag förresten hänvisa till ännu en slug författare: Att springa utan att ha polisen efter sig, tyder på själslig obalans.” (Ulf Peder Olrog)

Man ska leva i nuet, predikas det förstås också. Som på fejsbukk kanske? Där kan man vara aktuell, berätta vad man gör just nu och sedan vänta på snabbt svar från andra om vad dom gör just nu (eller… ja, vad dom gjorde strax innan dom skrev att dom gjort det).

Men nutidens krav känns inte bra. Leva i nuet – när varje nytt nu är hälften så kort som det förra? Man kanske ska leva i ett ständigt förut eller i ett kontinuerligt sedan (då med risk att framtiden kommer så snabbt, att man inte ens hinner oroa sej för den)?

Nä, jag är ingen utvecklingspessimist! Men ju mer jag funderar på dagens fascination för det nyaste och snabbaste, desto tydligare blir det att nån borde ta tag i den biten och lugna ner den.

Men det får ju andra sköta. Jag kan bara varna. Lämpligen med det absoluta faktum som tidningen Blandaren spikade fast redan på det glada 1900-talet: ”Om man springer fortare än ljuset, svartnar det för ögonen.”

Därför ska jag nu, nä… strax (jag ska bara skriva färdigt detta), ta en kopp kaffe till.

Publicerat i Tid | Lämna en kommentar

Nya försök!

Det förra inlägget på min nya sida blev inte som jag tänkt, så jag har ändrat utseende och justerat funktioner.

I går var jag tillbaka på gatorna efter ett par resor och inriktade mig på att hitta en riktig kanonbild. Hur jag lyckades får andra bedöma, men jag är ganska nöjd med den här.

Publicerat i Gatufoto | Lämna en kommentar

Välkommen till min nya webbplats!

Här fortsätter jag att publicera ord och bilder i egen takt. Den förra bloggen var en gratisvariant i wordpress och den blev för ohanterlig. Den nya utformningen är också i wordpress, men på egen domän. Detta är nytt för mig, så det blir nog en del justeringar här innan det hela rullar som det ska.

OBS att du kanske måste klicka på rubriken för att kunna se hela inlägget. Jag vet inte varför.
Notera också den nya adressen: www.hattgubben.se

Nu lägger jag in en bild också – syns den inte, har jag gjort fel. Det har hänt förr.

Publicerat i Bloggande, Gatufoto | Lämna en kommentar