Taggad?

1 oktober, minsann! Höst och nya friska krafter?

Njäe, det är väl mest som vanligt; man går omkring och plockar med det nödvändigaste och gör kanske nån bild som känns bra, en stund i alla fall. Folk hör av sej (en tumme på fejan piggar ju upp) och ute regnar det, som omväxling till det torra gråvädret.

Ja. Det var väl allt för i dag.

Publicerat i Tid | Kommentarer inaktiverade för Taggad?

Septembertänkt

Hej och hå, vad det går undan. Nyss var det sommar och det är väl det som är felet. Man hinner inte med mentalt, det ligger brådska i själva luften, det blåser på utav bara hlvt. Och snart är det jul!
Nä, jag bara skämtade. Vi har ju hela oktober och november att gotta oss åt först. Mörker och råblåst, snålkallt och tvärblött vart man vänder sig.
Men joodå, det ska nog gå bra, bara vi kommer ihåg att se det från den ljusa sidan: knappt kommer vi att ha vant oss vid decembers stearindoft, förrän fastlagsbullarna knackar på dörren. Då vänder det!
Eller, som tecknaren Ulf Lundkvist har sagt:”Man ska inte se allting i svart och vitt. Det finns ju grått också.”

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för Septembertänkt

Värre förr

I dag var det dags att prova gatulivet igen och då hände det som man helst slipper: Allt på minneskortet fick slängas, bilderna höll inte mitt mått. Det där händer ju med ojämna mellanrum och numera kan man ta det med ro. Värre har man varit med om.

Min första näsbränna av det slaget hände redan när jag i ungdomligt oförstånd ville bli pressfotograf. Det var sommarjobb på liten lokaltidning och en kväll hade jag och en skrivare i uppdrag att gå i kyrkan. Där skulle vankas kyrkospel och det visste jag ingenting om. Men jag hade hört talas om research, så jag kollade med en expert och fick veta att kyrkospel är en sorts teater, ofta med ungdomar, ofta i speciella dräkter. Det där sista högg jag på. ”Speciella dräkter”, klart bildmässigt.

I god tid intog vi våra platser, foto krävde första bänk, medan skrivaren satte sig i en bakre rad. Prästen inledde, talade och sade, det flödade sång och musik, det rullade på, medan jag väntade på den utklädda ungdomsgruppen. Mellan musikinslagen var det en del ungdomar framme och talade, både med varandra och till publiken, men jag väntade tålmodigt på dräkterna för att få en slagkraftig bild.

Väntan blev seg och jag var oroväckande sömnig, när något äntligen hände: prästen tog till orda på nytt och därefter – till hög musik – reste sig plötsligt allt folket och tågade ut. Finito, typ. Och inga bilder; fiasko första veckan av en lovande karriär!

Väldigt knäsvagt följde jag folkströmmen och hittade skribentkollegan på sista bänk, tungt lutande sitt huvud mot en pelare. Jag knuffade på honom, och väste:

”D-det blev inga bilder!”

Han ryckte till, öppnade ögonen, kvävde en gäspning och muttrade:

”Jasså, näe… det blir ingen text heller”.

På redaktionen satt redaktören med en nästan färdig morgondagens tidning och väntade otåligt på bild och text om kyrkospelet. Exakt vilka ord han använde när vi erkände minns jag inte, men röststyrkan hade sannolikt platsat på Richter-skalan.

Här är emellertid en bild från förra veckan på stan:

Publicerat i Gatufoto, Tid | Kommentarer inaktiverade för Värre förr

Koncentration

Göteborg 14 september

Publicerat i Gatufoto | Kommentarer inaktiverade för Koncentration

Kort om kort

Man fotar åtskilligt som man inte är helt säker på att man borde. Åtminstone i mitt fall och det har sina skäl. En gång, som ung och osäker nybörjare, följde jag med kameran renoveringen av ett gammalt hus. Jag hade varit där ett par gånger, när jag hörde en nedlåtande replik bakom ryggen: ”Va ska de va bra för å ta kort på sånt?”

Repliken fälldes av en äldre man, och just det fick mig att tvivla ännu mer på mitt omdöme; min uppväxt hade inpräntat att äldre människor alltid vet vad som är vettigt —   och därmed ”insåg” jag att det jag gjorde inte var något att ha. Jag gav upp projektet.

Sluta fotografera kunde jag bevisligen inte, men den där repliken kan fortfarande anfalla när som helst, när jag står framför ett motiv. Med åldern följer dock den fördelen att man alldeles själv kan besvara frågan:

Känns det bra, så är det bra.

Publicerat i Bilder, Tid | Kommentarer inaktiverade för Kort om kort

Osäkert kort

Ibland vet man inte riktigt varför man trycker på knappen. I det här fallet kan jag kanske ha tänkt nåt om att ”sommaren går vidare men hösten närmar sig”. Kanske.

Göteborg 30 augusti 2017.

Publicerat i Gatufoto, Tid | Kommentarer inaktiverade för Osäkert kort

Ny runda

Efter den omtumlande Planket-utställningen blir man lätt ”avslagen”; orkar jag ta tag i fotandet igen? Finns det mera att hitta i gatulivet??? Hur som helst med det – att inte våga försöka, vore definitivt nederlag. Så här blev det i går.

Publicerat i Gatufoto | Kommentarer inaktiverade för Ny runda

Planket igår. Igen.

Att beskriva fotofesten Göteborgsplanket som ”Sveriges bredaste fotoutställning” är ingen överdrift. Men en heltäckande beskrivning går inte att göra med ord – man måste vara där och känna trycket, uppleva den knökade trängseln med nyfiken och bildpratande masspublik, känna vädret (soligt, men med ett par korta avbrott för traditionella regnskurar)…

Alltså, helt kort: har man varit med om Planket i Allén, blir det lätt en vana.

Publicerat i Bilder, Gatufoto | Kommentarer inaktiverade för Planket igår. Igen.

Sol över Öland

Det är ett ständigt velande – naturfoto eller bilder på folklivet? Vi hade några soliga dagar på Öland nyss och då blev det förstås tonvikt på natur. Eftersom vi bodde vid havets kant, var solnedgångarna spektakulära och då aktualiserades frågan om solnedgången gör sig bäst med eller utan människor. Jag kan inte bestämma mig.

Publicerat i Ljus | Kommentarer inaktiverade för Sol över Öland

Nuhetsjakt

Att låta dagarna bli som dom vill, är en rättighet för oss som har gått en bit på ålderstigen. Men ibland överraskar oss samvetet, med krav på disciplin och att sätta fart; det kan vara korsord, städa, läsa, diska nu och gå till apoteket. På samma dag.

Man måste sätta gränser; när avätna tallrikar, kletiga glas och bestick hänger i klasar över kanten på köksbänken, kan man sansa sig med läsning av något lämpligt. Som detta: ”Det var mycket som skulle hinnas med. Människor skyndade sig att hinna med att bli färdiga med livet.” (Hans Scherfig)

Såna formuleringar får en att inse att stress är dumt och man ger sej kanske ut i naturen i stället, för den viktiga motionens skull. Men inte med hets, inget jogga; brått lönar sig inte, som vi säjer här i stan. Här kan jag förresten hänvisa till ännu en slug författare: Att springa utan att ha polisen efter sig, tyder på själslig obalans.” (Ulf Peder Olrog)

Man ska leva i nuet, predikas det förstås också. Som på fejsbukk kanske? Där kan man vara aktuell, berätta vad man gör just nu och sedan vänta på snabbt svar från andra om vad dom gör just nu (eller… ja, vad dom gjorde strax innan dom skrev att dom gjort det).

Men nutidens krav känns inte bra. Leva i nuet – när varje nytt nu är hälften så kort som det förra? Man kanske ska leva i ett ständigt förut eller i ett kontinuerligt sedan (då med risk att framtiden kommer så snabbt, att man inte ens hinner oroa sej för den)?

Nä, jag är ingen utvecklingspessimist! Men ju mer jag funderar på dagens fascination för det nyaste och snabbaste, desto tydligare blir det att nån borde ta tag i den biten och lugna ner den.

Men det får ju andra sköta. Jag kan bara varna. Lämpligen med det absoluta faktum som tidningen Blandaren spikade fast redan på det glada 1900-talet: ”Om man springer fortare än ljuset, svartnar det för ögonen.”

Därför ska jag nu, nä… strax (jag ska bara skriva färdigt detta), ta en kopp kaffe till.

Publicerat i Tid | Kommentarer inaktiverade för Nuhetsjakt