Nuhetsjakt

Att låta dagarna bli som dom vill, är en rättighet för oss som har gått en bit på ålderstigen. Men ibland överraskar oss samvetet, med krav på disciplin och att sätta fart; det kan vara korsord, städa, läsa, diska nu och gå till apoteket. På samma dag.

Man måste sätta gränser; när avätna tallrikar, kletiga glas och bestick hänger i klasar över kanten på köksbänken, kan man sansa sig med läsning av något lämpligt. Som detta: ”Det var mycket som skulle hinnas med. Människor skyndade sig att hinna med att bli färdiga med livet.” (Hans Scherfig)

Såna formuleringar får en att inse att stress är dumt och man ger sej kanske ut i naturen i stället, för den viktiga motionens skull. Men inte med hets, inget jogga; brått lönar sig inte, som vi säjer här i stan. Här kan jag förresten hänvisa till ännu en slug författare: Att springa utan att ha polisen efter sig, tyder på själslig obalans.” (Ulf Peder Olrog)

Man ska leva i nuet, predikas det förstås också. Som på fejsbukk kanske? Där kan man vara aktuell, berätta vad man gör just nu och sedan vänta på snabbt svar från andra om vad dom gör just nu (eller… ja, vad dom gjorde strax innan dom skrev att dom gjort det).

Men nutidens krav känns inte bra. Leva i nuet – när varje nytt nu är hälften så kort som det förra? Man kanske ska leva i ett ständigt förut eller i ett kontinuerligt sedan (då med risk att framtiden kommer så snabbt, att man inte ens hinner oroa sej för den)?

Nä, jag är ingen utvecklingspessimist! Men ju mer jag funderar på dagens fascination för det nyaste och snabbaste, desto tydligare blir det att nån borde ta tag i den biten och lugna ner den.

Men det får ju andra sköta. Jag kan bara varna. Lämpligen med det absoluta faktum som tidningen Blandaren spikade fast redan på det glada 1900-talet: ”Om man springer fortare än ljuset, svartnar det för ögonen.”

Därför ska jag nu, nä… strax (jag ska bara skriva färdigt detta), ta en kopp kaffe till.

Om Åke

Statligt subventionerad dagdrivare, fotograferar natur och gatuliv, skriver i perioder. Bor i Angered (nordöstra Göteborg), nära Lärjeån.
Favoritmusik: Gott och blandat, gärna jazz.
Favoritsport: Att hoppa över sportsidorna.
Favoritlag: Tryckfrihetsförordningen,

Det här inlägget postades i Tid. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *