Ljug & bild

Många anser att om man gör många ändringar av ett foto i datorn, upphör det snart att vara ett ”riktigt” foto. Än värre är det om bilden har tillverkats i en dator, utan att ha varit i en kamera.

Förfalskning ska man givetvis inte syssla med. I massmedia har man därför en regel som säger att det man förr kunde göra med ett foto i mörkrummet, det får man också göra i datorn: balansera mörka/ljusa delar i bilden, justera komposition osv. Men det som syntes i sökaren när fotografen tryckte på knappen, får inte ändras. Läsarna måste kunna lita på att en nyhetsbild visar sanningen: ska man dokumentera en eldsvåda, får man självklart inte lägga till mer rök och eld i datorn än vad som fanns på platsen.

Men var ”fuskgränsen” går, beror ju på bildskaparens avsikt. Om meningen med fotot är att betraktaren ska uppleva hur en eldsvåda kan kännas, måste man bearbeta bilden tills den känslan uppstår – precis som man gör med oljemåleri, teckning etc.

”En bra bild” är en bild som får betraktaren att reagera, fundera och i bästa fall uppleva samma känsla som bildskaparen hade inför sitt motiv. Det gäller alldeles oavsett vilka verktyg som använts för att framställa bilden.

– – –

PS: Texten är bearbetad i dator. ”Originalet” har ändrats flera gånger, ord och meningar har flyttats, strukits och omformats. Texten blev helt enkelt lättare att läsa, dvs bättre, av det.

Om Åke

Statligt subventionerad dagdrivare, fotograferar natur och gatuliv, skriver i perioder. Bor i Angered (nordöstra Göteborg), nära Lärjeån. Favoritmusik: Gott och blandat, gärna jazz. Favoritsport: Att hoppa över sportsidorna. Favoritlag: Tryckfrihetsförordningen,
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.